Dag 1- Om mig

Något ut av det svåraste som finns är att skriva om sig själv, personliga brev för jobbsökning ska vi inte bara nämna. Men nu ska jag tänja lite på mina gränser...

Louise är mitt namn, döpt efter en känd dressyrryttarinna. Föddes den 5 Juli för snart 23 år sedan. Bor i en liten fin håla som heter Åby utanför Ramdala tillsammans med mor, far och syskon. Gick dagis och upp till sexan på lilla Ramdalaskolan för att sedan gå på friskolan Musikugglan under högstadiet. Gymnasietiden spenderades på Barn och fritidsprogrammet där jag fick några av världens bästa vänner. Har nu äntligen efter flera ändringar hittat min plats inom alla dessa yrken och läser därför till grundlärare f-3. Är snart färdig med mitt första år av 4 så bara 3 kvar, det är detta jag vill jobba med och det är skönt att äntligen hittat rätt.

Förövrigt gillar jag att träna såsom cirkelträning, aerobics eller löpning. Mina helgoa vänner försöker jag umgås med så mycket som möjligt.

Är en väldigt sprallig, glad och omtänksam människa. Tänker ofta gott om alla samtidigt som jag inte drar mig för att säga ifrån om det behövs. Något jag kämpat med hela livet är självkänslan och blygsamheten. Nu för tiden är jag faktiskt väldigt nöjd med mig själv och det är inte ofta jag vill sjunka genom jorden. Teater och hästar är en stor del av mitt liv vilket jag tror har bidragit till den ökade självkänslan. När blygsamheten tar över kan man bara låtsas vara någon annan en stund för att sedan återgå till sitt riktiga jag. Detta har fått mig att ha något att luta mig mot i krissituationer. Sedan ÄLSKAR jag att spela apa och detta har jag garanterat fått av pappa.

Är med i en liten teatergrupp som heter Klantarna där vi också har en egen förening. Vi driver allt själva och hoppas kanske en dag att kunna ha detta som sommarjobb med lön. Har varit med i gruppen sedan sommaren 2007 men har nu bestämt mig för att inte vara med i sommarens uppsättning. Alla människor är jättegoa och känslan på scen är oslagbar men känner att jag behöver koncentrera mig på Pim. Dock inte sagt att jag aldrig mer kommer vara med, tar bara en liten paus.

Då kommer vi in på nästan det viktigaste i mitt liv - hästar.

Har alltid gillat djur men pga. allergi kom jag inte igång på allvar förrän i klass 8 då allergin avtagit. Har alltid gillat allt runt omkring hästarna mest. Ridningen har inte varit så viktig för mig, utan det är kontakten och närheten med ett så stort och vackert djur som fått mig på fall. Efter ett antal foderhästar köpte jag mig äntligen en egen häst 10-10-10; Pärlrimm, nordsvensk valack f. 2008. I stort kretsar mitt liv kring honom för att få både ekonomi och tid att gå ihop, men det gör jag med glädje. Min tanke är att han ska leva med mig hela sitt liv, sedan vet man ju aldrig vad som händer, men jag ska försöka i alla fall.

Det allra viktigaste i mitt liv är Alfred, min pojkvän. Det är helt sjukt att jag, JAG har en pojkvän. Någon att älska så otroligt mycket och någon som älskar mig. Vi blev tillsammans den 13 Augusti och sedan dess känner jag mig oftast som den lyckligaste personen i hela världen. Jag hoppas verkligen alla får uppleva sann kärlek för det är det härligaste som existerar. <3