Men nu på senare tid känner jag mig ganska blödig. Ändå inte i klass med andra ännu, som kan gråta till vilken film som helst, men tårarna kommer oftare nu än förut. Inte för att jag är mer ledsen, nä tvärtom. Jag kanske bara är mer säker i mig själv och därför struntar i vad andra tycker och tänker?
Något jag gråtit för relativt mycket nu i en period är mina extremt äckliga drömmar. Kan vakna av att kudden är blöt av tårar för att sedan gråta en skvätt till för att slutligen inse att det inte var på riktigt. Vad säger ni om att små barn hänger i snaror, tappade på blod i ett kylskåp - eller att en korridor full med badkar med blod och döda kroppar som skrubbats på underhud för att det ska användas som parfym i ett experiment utanför en kyrka. Tårarna kan lätt komma om du sitter instängd i övervåningen på en buss med 10 barn och ni inte kan komma ut. Igår natt drömde jag att jag hängde i taket och en person skar av mig delar och hängde upp dem på en tavla allt medan personen skrattade och jag grät. Jag är seriöst helt störd!
Nu får du ett seriöst och tråkigt svar här:
SvaraRaderaDu är helt normal och en varm och underbar människa.
Drömmarna är symboler och vill bara väcka upp något som du antagligen tryckt ner inom dig själv och som du behöver uttrycka och släppa fram. Du dräneras på energi och kraft av att hålla tillbaka dessa känslor och kanske precis som du själv skriver - inte vill visa andra det av rädsla för vad de ska tycka (skratta). Var - när - hur - i livet känner du dig uthängd - barnen - kan det ha med någon rädsla i jobbet som du pluggar till att göra - eller barnet i dig själv som aldrig fått komma till uttryck.
Drömmarna är den bästa terapeuten du någonsin kan ha...bara fundera och känn...Kram!