Det började med att räven smög ut ifrån hagen ut på ängen för att käka gräs när jag skulle ta tillbaka Lollo och Bella till lösdriften. Jaja, han kommer väl tänkte jag, men icke. För att Pim skulle komma på själv att han skulle komma till mig började jag jaga efter honom och varje gång han tittade på mig eller stannade backade jag för att bjuda in honom. Det funkade inte, gräset var mer lockande än matte. Vi höll på så i en halvtimme när han tillslut tröttnade på att inte få äta ifred och kom travandes till mig - envisa söte.
Efter det borstade och myste vi länge inne i lösdriften. Passade på att borsta igenom manen och fläta om den. Den har faktiskt växt en del. Har alltid flätor i för att han inte ska slita på den i onödan och för att hans tjocka man ALLTID är i vägen ^^ En utav de finaste sakerna på nordsvensk är ju just manen och svansen. Så lugn som han var har han inte varit på länge och han njöt i fulla drag. När jag kliar honom på insidan på bakbenen lyfter han upp det - vänder huvudet och kliar tillbaka. Myys! Satte på reflexer, sadlade och satte på kapsonen.
Vi begav oss till paddocken. Trodde han skulle vägra gå ifrån brudarna så hade förberett en plan men den behövde jag inte använda alls. Han följde mig så fint hela vägen och när vi kom till paddocken släppte jag honom lös i tro om att han behövde springa av sig eftersom att han var själv. Blev jätteförvånad när han bara stod kvar och blängde på mig som om han undrade, varför står vi bara här matte, gör något! Jag gick iväg för att hänga grimskaftet på staketet och hade en svans efter mig hela tiden. Jaja, då kör vi lite övningar löst då, det gjorde vi och allt bara satt. Flytta bakdel och framdel, backa, stick-to-me, kunde till och med skicka honom runt mig i både skritt och trav, skicka honom över hinder, sidepassa över en bom ja allt. Han var jätteavslappnad och följsam, befann sig vid min sida hela tiden. Åh, vad jag önskade att någon hade filmat - det är såna här stunder man behöver komma ihåg. Allt kändes som vanligt innan han blev så tjurig och bestämd, håller det på att vända nu?
Efter en kvarts arbete satt jag upp och det första Pim gör är att gå mot utgången. Nu var jag tvungen att tänka till igen, vad skulle vi göra så att Pim själv inte valde att gå dit utan att jag drar i honom hela tiden. Pimpojken behöver omvänd psykologi! Så vid utgången gjorde vi halt och så fort han ville gå fram gjorde vi halt igen. Efter ett tag ville han röra på sig och tog då ett steg ut i höger varv istället. Då fick han jättemycket beröm! Mitt mål var att han skulle följa fyrkantspåret utan att gena in mot mitten två varv i varje varv och tillslut lyckades vi med det. Vi kunde till och med gå över ett hinder på 10 centimeter utan att han drog iväg. Åh vad härligt det var, ville aldrig sluta men efter en halvtimmes brottning var båda helt slut i huvudet. Vi uppnådde inte målet direkt utan Pim skulle testa ALLT, trava, inte stanna, gå på sniskan, backa in i en buske, försöka hoppa över staketet och bita mig i foten. Men jag hade bestämt mig för att nå målet och satt bara lugnt på hans rygg och det enda jag bad honom om var att han skulle följa kanten i skritt. Tillslut fattade han ju att det var det han skulle göra, ingen mening att brusa upp när matte bara sitter där uppe och är tråkig ^^
Var jättenöjd över både mig själv och Pim, jag att jag kunde fokusera och lägga upp en plan och genomföra den och över Pim för att han tillslut lyssnade. Det han gör är egentligen ofarligt men i skogen känns det farligt när han prejar in mig i träd och taggtråd. Vi behöver nog bråka en del i paddocken och fokusera på grunder såsom tygeltag och sits igen, för han verkar ha glömt eller så ignorerar han. Hur som helst känns det jättebra igen och nu är jag taggad igen, härlig känsla!
Så här var Pim på hemvägen sen när jag ledde-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar